Två nummer mindre i mobilen, och en msn väck!
Jag vet inte vad jag ska säga.. En del av mitt forna liv försvann nyss, helt väck! Minnena försvinner, medvetet. Känner ingen saknad. Det har jag inte gjort på eviga tider. Att jämt känna sig sårad som fan, är inget som jag anser är särskillt roligt. Något hände. Något stort hände. Vi växte väl helt enkelt ifrån varandra. Eller jaa, jag växte ifrån dig.
Hur som helst. Kolla genom min dator. Du kommer ingenting hitta från dig. Du har helt enkelt aldrig ens existerat, förstår du? Med detta jag skriver nu är enbart för att säga hejdå en sista gång. Mitt sätt att gå vidare på, remember? Har ingenting kvar som påminner om dig, det såg jag till redan för längesedan, i mars/april -09.
Fick jämt höra (indirekt) att jag var sämre än dig, när vi båda visste att vi befann oss på samma nivå. Fick jämt höra att jag inte dög till, att jag skulle ta på mig andra kläder för det jag hade på mig var inte fint nog.. Du erkände att du var forna kvinnohatare. Jag trodde jag hade förändrat det där.. Men som majoriteten av alla killar (observera att jag inte skrev alla) så ville du bara ha mig för en sak.. fyfan säger jag bara!
Du lurade alla, till och med mig. Man lurar inte mig så lätt, så det ska du väl ha lite beröm för illafall.
Du sa att vi skulle vara kompisar, till och med bästa kompisar, med varandra. Att vi skulle förbli vänner, och ses då och då. Du var väldigt besvärad när jag skulle komma och hämta mina saker hos dig.. Första riktigt uppenbara tecknet.. Men ååååh! Jag känner mig så jävla korkad när det gäller detta. Fattar inte hur jag inte kunde se detta hända.. hela förloppet!
Du är nu raderad ur mitt minne, permanent. Finns inga tecken kvar (snart) på att du ens funnits i mitt liv. Risken att vi råkar se varandra är inte så stor heller! (y) Du fick som du ville, och nu hoppas jag att du är jävligt nöjd. Jag är det iallafall. För äntligen, ÄNTLIGEN, har jag tagit steget jag skullat ta i snart ett helt år.. Heejdå Lucas! Vem du nu var..
Hur som helst. Kolla genom min dator. Du kommer ingenting hitta från dig. Du har helt enkelt aldrig ens existerat, förstår du? Med detta jag skriver nu är enbart för att säga hejdå en sista gång. Mitt sätt att gå vidare på, remember? Har ingenting kvar som påminner om dig, det såg jag till redan för längesedan, i mars/april -09.
Fick jämt höra (indirekt) att jag var sämre än dig, när vi båda visste att vi befann oss på samma nivå. Fick jämt höra att jag inte dög till, att jag skulle ta på mig andra kläder för det jag hade på mig var inte fint nog.. Du erkände att du var forna kvinnohatare. Jag trodde jag hade förändrat det där.. Men som majoriteten av alla killar (observera att jag inte skrev alla) så ville du bara ha mig för en sak.. fyfan säger jag bara!
Du lurade alla, till och med mig. Man lurar inte mig så lätt, så det ska du väl ha lite beröm för illafall.
Du sa att vi skulle vara kompisar, till och med bästa kompisar, med varandra. Att vi skulle förbli vänner, och ses då och då. Du var väldigt besvärad när jag skulle komma och hämta mina saker hos dig.. Första riktigt uppenbara tecknet.. Men ååååh! Jag känner mig så jävla korkad när det gäller detta. Fattar inte hur jag inte kunde se detta hända.. hela förloppet!
Du är nu raderad ur mitt minne, permanent. Finns inga tecken kvar (snart) på att du ens funnits i mitt liv. Risken att vi råkar se varandra är inte så stor heller! (y) Du fick som du ville, och nu hoppas jag att du är jävligt nöjd. Jag är det iallafall. För äntligen, ÄNTLIGEN, har jag tagit steget jag skullat ta i snart ett helt år.. Heejdå Lucas! Vem du nu var..
