Publicerad 2009-03-31 21:00:45 i Allmänt
Detta har varit underbara 8 månader tillsammans med dig! Och som vi sa; många fler ska det bli.
Tack för att du gav mig <3
Tack för allt du ännu ger mig <3
Publicerad 2009-03-30 22:59:27 i Allmänt
Som ni kanske redan vet så föddes jag den 30 mars 1992, alltså 17 år från nu.
Idag har jag inte alls gjort så mycket.. sovit, fixat lite grann i mitt rum.. fått så jävla ont i magen igen. Därmed kommer jag nog inte till skolan förens på torsdag, om jag har tur.
När man vaknade i morse väcktes man av att familjen stod i mitt rum med en present. Fick Prison Break, säsong 1. Tack <3 Sen sov jag vidare.. var så jävla trött. Till middag ikväll åt vi pommes med kycklingnuggets. Väldigt mättande, kan jag säga. Sen blev det chokladpudding med päronen senare på kvällen.
Tack alla som grattulerat mig idag :) <3
Publicerad 2009-03-30 01:13:23 i Allmänt
Jag känner mig verkligen misslyckad till tusen! Jag kan verkligen inte göra något bra! Och tro mig när jag säger att alla, förr eller senare, önskar att de aldrig träffat mig! Jag försöker bara göra saker bra för alla! Oavsett vad du tror, så är jag glad att du sa det till mig.. Men det är väl klart att jag tar illa upp, och blir "sur", "tvingas" sluta med en av sakerna som gör att jag kan hantera detta på någorlunda bra sätt. Men jag ska sluta, hedersord! Men vill bara att du ska veta att det inte bara blivit så för att det tagit slut, för så är det inte! Jag gör så till mina närmsta kompisar, så det bevisar bara att du tillhör dom.. men det är kanske fel? :(
Jag fyller dessutom 17 idag.. bättre födelsedag kunde man ju önskat sig.. men det blir väl bättre med dagen. Ska ju sova först.
Sitt nu inte och tro att jag skriver detta för att jag tycker synd om mig själv! För så är det inte! Jag har alltid mig själv att skylla! "Allt är mitt fel".
Publicerad 2009-03-28 23:45:05 i Allmänt
First of all, Fredrik fyller 19 idag. Grattis :)
Igårkväll åkte jag till Ystad, för att idag skriva Högskoleprovet, som jag för övrigt inte vill dela med mig av vad jag fick! Låg och snackade med Lucas några timmar innan vi somnade, och det kändes bra :) Upp klockan 07.20, äta och packa. Sen skulle vi gå till Österport skola (skolan Lucas går på). Kan ju säga att jag hela tiden visst att Bergagymnasiet i Eslöv suger, men trodde endå att det var någon typ av standard där.. men fan heller! ÖP är fan lyx! Han visade mig runder lite, sen var det dags att infinna sig i Aulan. Dagen gick faktiskt väldigt snabbt, men det är nederlag att vara på skolan en lördag! (även om inte jag går på den skolan, så skola som skola). Tyckte iallafall att det andra engelska läsförståelsen/orddelen skulle räknas.. det var lättast x) Men som med min vanliga otur, så gjorde det ju inte det >.<
Har även kommit på en del saker om förhållanden (rätt stolt över mig själv).. Ett "fel" som många gör när man ska avsluta ett förhållande (oftast om det varat länge) är att, dels skiljas som ovänner, och dels att man bara tvärt avslutar på det. Därför kommer hela gråtperioden in, och den tycker iallafall jag att jag skulle kunna slippa. Låt avslutet ta sin tid! Men båda ska vara medvetna om att det är ett avslut, och inget annat!
Men men, alltid lika trevligt hos Lucas, trots att vi bara är kompisar just nu :)
Tänker börja leva nu, för en gångs skull! Fullfölja det jag börjat på; Att visa alla vem jag verkligen är! Den tjej jag döljt i snart 17 år! Fan ta mig!
När man kom hem käkade man chips :) och kommer ner till sitt rum för att hämta min dator, så ser man att där står en platt-tv på golvet! :o MIN!
Ska kanske till Tyringe imorgon med pappa, för att leta bokhylla. Annars ska jag till Sandra i Tolånga (Kolånga, eller hur var det nu ;) ). Återstår att se vad jag gör. Pallar inte sitta hemma om dagarna bara!
Tack för en bra början på helgen <3
Publicerad 2009-03-26 00:02:06 i Allmänt
Kan väl börja med i söndags.. fick så jävla ont i magen så det fanns inte! Mensvärk, fast 1000 gånger värre! :o
I måndags var jag i skolan, men magen jävlades fortfarande, och kom då på att värktabletter inte fungerade..
I tisdags var jag hemma, sov bort dagen, för då kände jag inte att det gjorde ont.
Idag (onsdag) var jag hemma, handlade med mamma, men gick inte så bra. Slutade med att jag var på sjukhuset klockan 16.00.. det var verkligen HEMSKT att vara där!
Imorgon (torsdag) är jag förmodligen hemma. Mamma har jobbat natt, så hon kommer sova bort dagen. Kanske ska... jaja, återstår att se.
På fredag är det förmodligen inte heller skola, men det vet jag inte än.. iallafall är det att åka till lucas på kvällen, för jag ska skriva högskoleprovet på lördag i ystad. Åker dit 18.23.
På lördag är det högskoleprovet som skrivs klockan 08.30. Sen hem på kvällen.
På söndag måste jag plugga, likaså på måndag.
Publicerad 2009-03-25 20:54:49 i Allmänt
Idag vaknade jag vid 12.00, vilket var skönt.. men inte lika skönt att vakna upp svimfärdig :( gick upp och åt frukost, och sen var dagen igång. Fredrik skulle ha hit en kompis, och jag och mamma åkte iväg för att handla. Behövde röra på mig.. trodde jag.. Hade så jävla ont, så jag klarade verkligen inte av att gå mer! Sån jävla tur att vi hade kundvagn med oss, så jag kunde stödja mig på den.
Väl hemma fixade jag fika till alla, sen satt jag och höll på att svimma! Så det blev att åka in till lund..
Publicerad 2009-03-24 12:25:41 i Allmänt
Efter att ha väntat på att någon skulle svara på UM i 20 minuter, så svarade de :D
De ville egentligen skicka in mig på KKi lund.. akut! Men allt var ju upp till mig. Jag sa att jag ville ner till dom först, och kolla. Så ska dit mellan 13.00 och 16.00 idag. Mer flexibla tider har jag nog inte varit med om där! :o
Klockan är nu snart halv ett, så får gå och göra mig klar nu..
Publicerad 2009-03-23 08:37:34 i Allmänt
Hade jag fått göra om allt efter hur jag vill ha det, så hade jag ändrat på det mesta. Känns som om allt kommer nu, och har ingen att prata med om det riktigt. Man känner sig dum som pratar med Lucas om det. Jag menar, vi är inte tillsammans längre, och känner mig bara som en stor idiot som går till honom om jag behöver prata, eller behöver tröst :( Hoppas bara att det är en känsla. Han är bra att prata med, men som jag sagt innan, jag vill inte belasta honom.
Först kom det med mig och Lucas upp, och det kan jag hantera ganska så bra nu. Mycket tack för ett bra avslut :) det gav inga falska förhoppningar, och allt känns mycket bättre nu. Men visst, skulle inte tackat nej till mer (tolka mig rätt nu bara). Du vet vad jag vill, men kompisar går bra.
Sen kom allt det där med i fredags, på mitt kalas. Tjata inte på mig! Speciellt inte DU, för det är oftast du som inte vill höra tjat, och det ända du har att säga är; "du förtjänar att höra det".
Och som om inte det vore nog. Mycket på grund av dig, så har jag och pappa börjat bråka.. igen! Men det är ju bra. För en enda jävla gångs skull är min pappa på din sida. Grattis!
Igår satt man uppe och kollade på Beck.. allt för att trösta en (tre) viss(a) person(er).. Knappt sovit inatt.
Och sen kan man ju fortsätta rabbla problem.. jag är rädd för det värsta just nu. Om det är som jag fasar för, så vet jag inte alls var jag ska ta vägen. Det är inte vi längre.. jag är rädd..
Skola nu, och jag känner det bara som en jävla belastning just nu! Men se det positivt.. jag slipper sitta hemma och tänka hela tiden. Trots att jag skulle behöva sova några dygn just nu!
Publicerad 2009-03-22 19:20:11 i Allmänt
Idag gick jag upp vid 11-12 tiden, och vaknade upp i mina nya lakan :) Det är mysigt, men hade varit ännu mysigare om man delat det ögonblicket med personen man älskar.
Efter frukosten skulle vi åka till Center Syd i lödde.. och jag följde ju såklart med (korkat av mig). Handlade först mat och sånt inne på Maxi, sen åt vi på Burger King, sen var det in på köpcentret lite. New Yorker och Gina. Hittade en t-shirt på Gina för 50 spänn, som jag köpte.
På hemfärden lyckas jag somna relativt snabbt, och tycker det är hemskt när vi väl är hemma, för då ska man ju orka gå in i huset också.. Gick och la mig i typ en timme efter att vi kommit hem. Bestämde mig för att klippa mig idag.. men det har ännu inte blivit av av en hel del anledningar.
Bråk som fan från två ställen typ.. så mår allmänt skit just nu. Stötta en speciell person i min närhet, men vet inte riktigt hur jag ska göra =/
Ska gå och se om mamma kan klippa mig nu.. känner verkligen för det nu!
Publicerad 2009-03-22 01:17:59 i Allmänt
Jag tror aldrig att jag har varit så osäker i hela mitt liv! Vad vill jag ska ske? Joo, jag vet ju vad jag vill.. men händer det? Nope! Känns ju otroligt lättare nu iallafall, trots att känslorna finns kvar. Glad för det, trots att jag vill ha mina känslor besvarade.. igen. Natten till lördagen var helt underbar iallafall :) Varför kunde vi inte ha det så förr? Att allt fungerade? Dock att känslorna skulle finnas där också, men vafan, de fanns ju där en gång i tiden. Men var tog de vägen? Var det den jävla listan? RIV SÖNDER DEN! snälla.. gaah! Om det bara vore så enkelt..
Detta är värre än att vara olyckligt kär i en kille som inte ens vet om att man existerar..
Publicerad 2009-03-21 14:08:46 i Allmänt
Jaa, alla som skulle komma kom hit. Fick lite underkläder, påslakan/örngott/lakan, bok, blommor och 950 spänn, varav 300 skulle vara till kläder. Men ändå blev inget som jag hoppats på..
Säger bara: jävla singstar! Jävla låtar, och dess innebörder! Jag ville såklart inte sjunga, men tjat på mig ändå.. Förlåt för igår, var inte meningen att jag skulle börja gråta. Men att se ditt otroligt vackra ansikte, din otroligt snygga kropp, jaa allt! Det gjorde mig helt galen! Ville inget hellre än att allt skulle vara som förr. Som på malmöfestivalen, som på dina fester som jag var med på, som när vi träffades första gången, som de gånger vi gått på bio tillsammans. Jag behövde prata, och visst.. det kanske var fel tillfälle, men vad skulle jag göra då? Vänta till helgen då det är högskoleprovet? No way!
Saker känns bättre nu, och jag hoppas att de som kom igår kommer förlåta mig förr eller senare. Klaga inte på mig! Många av er vet redan hur det är, i den situationen. Jag kan ju passa på att förklara varför jag inte kom upp på ovanvåningen.. ända sen farfar kom ner, så kände jag mig bara svagare och svagare. Ville inte gå upp! Ville inte bli utfrågad! Ville inte möta det hela! Men nu, efteråt, vet jag att jag skulle ha gått upp ändå.. så förlåt.
Det är inte lätt att vara kär, verkligen inte.. speciellt inte om känslorna inte är besvarade. Men vill ha ärlighet. Så ska vara ärlig nu, och säga, att vi fick ett bra avslut iallafall! Kunde aldrig föreställa mig något bättre! Och det där med falska förhoppningar.. det finns inte! Bara tanken på att man kanske en dag kan bli tillsammans igen, men det är bara en önskan, ingen falsk förhoppning, för jag vet hur allt runtom är just nu. Du vet också vad det är jag verkligen vill höra. Vad jag alltid kommer vilja höra från dig. Men kompisar går bra :) Det är du och jag mot världen, aldrig ensamma på färden <3 Och jag vet att du menade det du sa för för några månader sen, när jag sa: "Lämna mig inte ensam på vägen mot framtiden!". Du sa att du aldrig skulle göra det. Tack <3
Trots att vi bara är kompisar, så vet jag att vi alltid kommer hålla ihop. Alltid kommer ha ett speciellt band mellan oss. Ett som ingen kan bryta. Du är min ängel på jorden. Han som beskyddar mig, med enbart tanken på att han finns tillgänglig om det är något. Vad som helst. Precis som jag finns för dig! Alltid. Dag som natt.
Vi <3
Publicerad 2009-03-20 15:45:39 i Allmänt
En av de bästa dagarna i skolan hittintills :D
Våren är kommen, och det känns underbart!
Kom till skolan klockan tjugo över 10, då jag haft följe med Stephanie på tåget. De andra i klassen (6 stycken idag) hade då gjort fysikprovet som jag ska göra om en vecka. Vi hade historia, och gick igenom det med det amerikanska inbördeskriget. Var ju inte det roligaste precis, men det fick gå. Sen på lunchen skulle det egentligen vara tomatsoppa i skolan, men klassen gick upp till McDonalds. Alla åt, utom Robert. Sen var det dags för matte :) En och en halv timme gick ganska så fort, och man kunde få den hjälpen man behövde. Sen var det samhälle, och man fick ju gå när man ville. Jag gick tio i tre, tog bussen, och kom lagom till stationen när det försenade tåget dök upp. Tur för mig! Sen snackade man lite med Sandra när man åkte hem till Höör, och väl där hämtade farfar mig, och skjutsade hem mig. Lat idag, men skoskav som jag kan skylla på! (a)
Då ringde jag Lucas, och fick reda på att han skulle komma hit 18.11 :) Han frågade även vad det var på bdb som jag skrivit, och jag förklarde typ.. Hade liksom kommit på varför folk kanske inte pratar med mig i klassen.. varför jag kännt mig så otroligt utanför alltid. Men men, en dag ska de få höra ett och annat! Det vill jag lova!
De som var i skolan idag var: Jag, Robert, Martin, Henrik, Maria, Sofia och Fridälv.
Pressenter ikväll då :D haha. Men det är ju trots allt faktiskt 10 dagar till jag fyller år ;)
Publicerad 2009-03-19 22:55:30 i Allmänt
Okeej.. deppen ska vara över nu! (ska försöka iallafall, mer kan jag inte göra). Mår mycket bättre nu, och det har förmodligen med texten jag skrev innan, och msn-konversationen med Lucas att göra. Måste få säga det igen; Tack för att du finns! <3
För övrigt så är det ju "fest" för mig imorgon. Vet inte riktigt vad jag ska kalla det, för det är ju inte som alla andra år, då det kallades för släktkalas (typ bara släkten som kom), och det är ju ingen fest heller, eftersom där är släkt med. Så det får bli "fest". Mamma har hållt på att baka hela dagen sen hon kom hem från jobbet, allt för min skull :) Tack mamma, du är en av de bästa!
De som kommer lär ju bli "de gamla vanliga":
Bräda, susanne, sandra, sebastian, martin, tobias, farmor, farfar, mormor, lucas, mamma, pappa, jag, fredrik och pernilla.
Och "de unga ovanliga":
Ronnie (även känd som roos) och Maria.
Får ju se vad som händer där, och efter. Och om Lucas åker hem, eller stannar till lördag förmiddag. När jag sa det till mamma så sa hon bara att visst, det är upp till honom om han åker hem själv mitt i natten, men varken hon eller jag är glada för det. Hon sa typ: "spelar ju inte så stor roll om han stannar natten, och sen typ åker hem på morgonen på lördagen", men som sagt.. upp till honom :) bara glad att han kommer :)
Kjol i skolan imorgon :o jag chockar nästan mig själv ju för fan! haha.
Publicerad 2009-03-19 15:14:07 i Allmänt
Jag vill verkligen att du och jag ska kunna bli vi igen. Jag tänker mycket, och jag vet det! Men jag står inte ut med tanken på att det bara ska bli såhär! Varfan tog känslorna vägen då? Varför så plötsligt? Varför har du inte sagt något? Finns det någon chans i världen att det kan bli vi två igen? Varför gråter jag, trots att jag bestämt mig för att sluta med det? Kan jag få svar på alla dessa jävla frågor?!
Det skulle ju vara du och jag! Lucas&Johanna, alltid! Vi skulle kunna prata med varandra om allt, eller hur? Men gjorde vi det? Hur mycket försökte vi för att få detta att fungera ordentligt? Hur mycket energi gav jag åt förhållandet, och hur mycket gav du? Jag kan ju säga att jag inte gav så mycket, mer än en massa sms, deppighet om du inte hörde av dig som du sagt.. men saker har förändrats! Jag vet att jag inte behöver ha "kontroll" över dig. Jag klarar mig ändå. Men hur skulle jag kunna veta det då? Och du, du var tvärtom. Du slutade höra av dig lika mycket. Och mycket av det kan jag tänka mig var för att jag hörde av mig hela tiden istället.
Var tog dina känslor vägen? Var tog din vilja vägen? Var tog din kärlek vägen? Vad orsakade allt detta? Jag kommer inte ge mig förens jag fått svar på allt jag vill få svar på! Hur längesen var det dina känslor tog slut? Och varje gång, efter det, som vi har haft sex då? Har det bara varit för att "få ut något", för att vi faktiskt var tillsammans, eller vad? Det känns så jävla hemskt att säga det, men det känns helt konstigt att du alltid ville det ena och det andra, men att du ändå innerst inne visste att du inte hade känslor, som du faktiskt sa till mig att du inte hade på samma sätt längre. Hur tolkar man det? Jag menar verkligen inget illa med allt jag nu skriver, men jag vill bara ha svar. Eller jaa, bara och bara.. helt ärligt vill jag ha dig tillbaka. Vill visa att jag kan förändra mig. Vad hände med den pausen vi skulle ta sist vi bråkade? Varför inte en sådan chans till? Jag älskar verkligen dig, som mer än kompis, annars hade jag inte ens försökt med andra lösningar. Har du pratat med någon om detta? Oss? Hur fattade du beslutet? Varför pratade du inte med mig först om det? Face to face, menar jag då. Saker hade kanske kunnat lösa sig innan det gick för långt, eller hur?
Jag har på sätt och vis något emot oss, som kompisar. Och du kan nog förstå varför.. jag vill inte vara kompisar, om det finns ett vi. Nu menar jag inte att jag inte vill att vi ska vara kompisar ändå, jag menar bara att först och främst är det tillsammans jag vill att vi ska vara. Det var verkligen hemskt att läsa att du hade tappat känslor för mig.. Då kommer bara frågor som "vad är det för fel jag har gjort? Har jag varit för på honom hela tiden? har jag sagt att jag älskar honom, för mycket? har vi träffats för ofta? för sällan? har jag "tvingat" honom att åka hit, trots att han velat vara hemma? har jag blivit besviken på honom för mycket? vad har jag gjort fel?!" Jag känner mig så jävla misslyckad! Jag vet att du säger Neej, just nu.. men så är det ju. Och som det är sagt, allt är mitt fel :) skämt åsido, var det då.. men nu kan man ju undra. Jag gråter varje dag, varje dag sen natten mellan den 15-16 mars 2009. När du skrev: "Johanna, det här funkar inte.. Och detta smset skulle igentligen komma före det andra. Vi måste träffas kvittar vad. Var det än är. Vill inte såra dig.. <3". Jag fick panik. Läste om det flera gånger, och ringde upp dig. Klockan var då 23.29 den 15 mars. Vi pratade sen i några timmar, och du fick mig att må bättre igen. Men vad tror du det berodde på? Joo, det finns alltid ett hopp inom mig, som säger att det kommer bli du och jag igen. Att: wow, han vill fortfarande prata med mig :D. Eller att: han kanske bara skojar med mig, för att sen bli tillsammans med mig på min födelsedag igen, eller något åt det hållet.. Jag önskar att det vore sant.. så snälla, säg det. Säg att det är sant. Jag vill inte ha ärlighet på denna graden längre, för det tar kål på mig! :'(
Det är bara att fråga vem som helst. Alla vet det. Alla vet att det är dig jag vill ha! Har aldrig träffat någon som dig, som förstår mig, och som tröstar mig som du kan. Någon som älskade mig så mycket som du, har aldrig existerat! Men det är ju inte konstigt alls att det tar slut då ju. All good things come to an end. Och som en massa sms som jag har kvar från dig. Jag har två "favoriter":
1) "Jag skiter ärligt talat i om du sover älskling <3 Jag måste verkligen säga hur otroligt mycket jag älskar dig! Jag saknar dig mer än någonsin och jag känner mig helt övergiven i min lägenhet för tillfället. Jag vill vara i din närhet och räkna dina andetag i takt med mina hjärtslag. Jag vill räkna dina hårstrån och tänka att varenda ett av dom är mina. Och samtidigt som du läser detta vet jag att du rodnar (a) och jag älskar när du gör det för du är så jävla söt och vacker. Johanna.. Jaa, jag har tänkt på det namnet varje dag sedan den 5 juli. Men inte ensamt. Utan som fru Johanna Hallgren <3 Jag älskar tanken. Och jag lovar att för varje hårstrå jag har räknat. Lovar jag att så många dagar skall jag vara med dig. Och tänk på att jag tappar räkningen på den näst sista. Så det fortsätter i all evighet <3 Johanna jag älskar dig <3" - Den 11 december 2008, klockan 00.14.
2) "Älskling <3 jag kan inte leva utan dig <3 du är verkligen verkligen verkligen verkligen verkligen det bästa jag har upplevt i mitt liv <3 och det kvittar om jag inte kommer uppnå mina mål som tex läkare. Jag vet iallafall att jag har uppnått det viktigaste. Att hitta sann lycka. Och vad är inte det om att vara med en drömtjej och då känna på sann kärlek. Johanna det kvittar vilka hinder vi kommer få i livet. Jag vet bara att de hinder vi möter. Är inget omöjligt med dig vid min sida. Johanna älskling. Du är den bästa, och kommer till slutet av mitt sista andetag att vara <3 Jag älskar dig igår, idag, och på vägen mot framtiden! <3<3<3<3<3<3<3<3<3" - Den 9 december 2008, klockan 00.38.
Varför tror du att de är mina favoriter bland allt du någonsin skrivit till mig på sms?
Och det du skrev till Fredrik Boman, det var helt underbart att höra/läsa det, trots att det kan ha verkat taskigt mot honom (hela konversationen då):
"Jag säger bara såhär. Jag älskar henne mer än någon landlevande varelse på jorden! Hon är min tillvaro om dagen. Så anklaga inte mig för att misstro henne. Jag vill bara veta vad din åsikt är, då hennes historia var mörk runt henne den tiden runtom dig. Jag vill bara förhindra att minnen väcks. Anklagar du mig, så anklagar du mig för att jag bryr mig om henne. Hoppas du ser mina goda syften, jag har inget ont mot dig. God natt!" - Den 4 mars 2009, klockan 23.52.
Och sen ett av de sms som jag på sätt och vis önskat att jag aldrig fick, för det förstörde hela natten, hela dagen efter, hela veckan efter, och mycket mycket mer än så..:
"Hjärtat. Jag tror vi måste träffas i veckan och reda ut allt som bekymrar oss.. om det går. Som du sa, det är precis som innan nu. Älskar dig! Johanna <3" - Den 15 mars 2009, klockan 21.59.
Varför skrev du att du älskar mig där då..?
Finns så många frågor jag vill ha svar på! Och många hade man kunnat svara på, men tror att vi ska sätta oss ner än en gång, och ta reda på allt. Känns inte ens "rimligt" att det ska ta slut såhär bara. Vi skulle sätta oss och prata om det, den 16 mars. Men jag kunde inte prata.. antingen var huvudet så fullt av frågor, så jag inte kunde urskilja dom, eller så var huvudet alldeles tomt. Jag grät hela tiden, och kunde inte prata med dig. Och så kommer det vara nästa gång också, är jag rädd.. men jag måste få svar på det jag undrar över! Ta inte illa upp nu, men det känns som om något har hänt.. något som du inte vill berätta om. För tyckte att det gick lite väl snabbt att få det att ta slut. Jag kanske har fel, vilket jag hoppas.
Snälla, imorgon (fredag, 20 mars), kom hit så snabbt du kan. Jag älskar dig, oavsett om det är rätt eller fel <3
Publicerad 2009-03-19 07:52:07 i Allmänt
Jag har ju nästan glömt att berätta om tisdagen den 17 mars :D Jag träffade underbara Johannai Malmö för första gången då! Åkte dit efter skolan, och mötte henne på triangeln. Visick först där inne lite, sen var det gågatan tillbaka till stationen, sen var det igång med en massa olika bussfärder.
Vi var ute i västra hamnen, fyfan vad det blåste där ute! Trodde man skulle blåsa omkull, för det var inte långt ifrån! Sen åkte vi lite överallt, och kom sen till en lekplats :P stannade där tills vi började frysa, då även mörkret trädde fram. Så det var buss tillbaka till stationen, sen vänta en halvtimme på mitt tåg :)
Kul dag! Åt på Burger King och träffade Danny ;D
Publicerad 2009-03-18 16:28:16 i Allmänt
Jaa, måste ju som sagt försöka vänja mig vid kompisar nu.. inte lätt kan jag säga, men det behövs verkligen. Var på sjukhuset 11, guardian fungerade först inte (eller det var kanske Kristel som inte fungerade?), sen fick vi bråttom när vi körde från parkeringshuset 11.45, när jag skulle vara på UM i Höör en kvart senare.. fick ringa dit och säga att jag blir lite sen =/
Och vad skulle jag där och göra? Innan var det meningen att jag skulle få ett nytt recept på p-piller, men känns lönt just nu? Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv för tillfället.. mer i obalans än någonsin tycker jag. Glömmer saker (inte alls likt mig!) och måste verkligen komma på saker att göra i veckorna, för att slippa tänka för mycket =/
Lär ju träffa Lucas nu på fredag (släktkalas) och så får man se hur länge han stannar. Glad att han kommer iallafall :) Sen lär jag ju träffa honom på fredag och lördag i nästa vecka också, för ska till Ystad och göra högskoleprovet ju :) Om jag inte är till besvär så hade jag gärna stannat längre.. vill verkligen inte hem då =/ Plus att jag inte ska till skolan på födelsedagen heller ju =/ Men jag vet inte.. lär ju se vad som händer. Och vad han säger om det såklart, blir ju soffan i vilket fall som helst.
---Bästa kompisar tills döden skiljer oss åt--- <3
Publicerad 2009-03-17 22:20:23 i Allmänt
Detta kommer vara jättesvårt för mig (oss?), men har inte så stort val för tillfället. Skulle det, mot förmodan, vara så att vi skulle bli tillsammans igen, skulle jag vara lyckligast i världen. Visst, nu är det inte längesen vi "separerade", men endå dags att gå vidare nu. Jag vet trots allt vad jag vill, men tänker inte förstöra vår vänskap, för det är det finaste jag har just nu :)
Det lär ta ett tag nu, innan man "letar vidare", för det känns bäst att bara vara fri nu. Satsa på kompisar nu ett tag istället, för det kan behövas.
"Take a deep breath, and relax. You're worth it!"
Publicerad 2009-03-17 20:47:38 i Allmänt
Först går allt åt helvete snabbt som fan, bara för att jag sa som jag sa.. sen ska man acceptera det..
Jag kan inte acceptera det! Jag vill inte att det ska vara som nu! Vill att vi ska reda ut saker, ansikte mot ansikte en gång för alla!
Vill att vi ska kunna ha det som det är nu, fast att vi är tillsammans, för det hade känts bra! Att ses vissa helger, och prata med varandra lagom mycket. Jag har inte haft problem med "att låta dig vara ifred" nu, och har märkt det själv också. Kan det inte bara vara du och jag igen..?
Jag står inte ut med som det är nu.. att inte kunna säga "älskling", "hjärtat", osv till dig, utan att det blir fel. Jag kan inte ens titta på dig utan att börja gråta.. kan inte röra vid dina läppar igen, så som jag verkligen vill!
Jag gråter inte för att det inte fungerar mellan oss som kompisar.. jag gråter för att jag vet vad jag en gång hade.. och att jag mådde bra av det! Det hade ju inte behövt vara så mycket, men det förstår jag ju nu.. Jag gråter när jag tänker på hur snäll, rolig och omtänksam du är, så som jag vill att min kille ska vara mot mig. Jag gråter när jag tänker på att vårt förhållande var perfekt för mig. Att vi hade samma intressen, angående skolan, och att vi också hade lite olika (för allt ska inte vara identiskt). Jag gråter när jag tänker på att jag hittade en kille som fyllde alla mina "kriterier", som ovanpå allt är den snyggaste och sexigaste killen som vandrar på denna jord! Jag gråter när jag vet att jag inte kommer ha det kvar.. inte på samma sätt. Min högsta önskan just nu, är att vi tar det lugnt, men att vi efter ett tag försöker igen. Jag tänker inte bara ge upp det, för det är verkligen dig jag älskar! <3
Lucas Hallgren <3
Publicerad 2009-03-14 17:56:53 i Allmänt
Igår kom mina älskade kompisar Roos och Sandra hit. Vi kollade på film och käkade godis och snackade en del. Längesen jag hade så roligt med mina kompisar, när det är vi tre tillsammans.
Igår (fredag) fick jag även tillbaka min svenska uppsats :) VG+, vilket var de högsta han sätter på en uppsats :D Hade inga stavfel och inga meningsbyggnadsfel! Ingenting. Lyckans dag, fredagen den 13e.
För övrigt så har jag pluggat idag. Gjort klart en del arbeten, men fortfarande en del kvar. Och kom även fram till att idag, 14 mars, startade våren. Den känslan när man går ut i t-shirt, när man väntar sig vinter, fanns inte! Våren är kommen :) och så sent som i torsdags hade vi snö :o
Lucas ska ha fest hos sig idag, men jag var inte bjuden ;( haha, så jag stannade hemma och pluggade. Sååååå mycket roligare. Men känner att jag har bättre kontakt med pappa nu. Han är inte elak längre, som han lätt kunde vara förr.. Och allt känns mycket bättre. Och var ju, som sagt, väldigt nöjd med att jag varit i skolan på heltid sen i tisdags. Jag mår bättre, men det är bäst jag vill må.
Lucas kommer hit nästa helg istället, och då kanske vi skulle fira mig, som fyller 17 den 30 mars :D Men det är inte bestämt ännu. Ska upp och snacka med mina föräldrar om det igen om typ en halvtimme-timme.
Men nu ska jag läsa klart boken 'Skändad', som är till skolan. Den är så jävla hemsk! Men även sann.. så på ett sätt råder jag er att läsa den, eftersom att man (som svensk) ska kunna förstå hur folk verkligen har det i andra länder (u-länder). Men på ett annat sätt skulle jag inte rekommendera den.. jag mår verkligen dåligt när jag läser den..
Jaja, ha det så bra :)
Publicerad 2009-03-13 22:51:03 i Allmänt
Jaa, idag är det fredagen den 13e mars, sägs vara den dag som är mest otursbringande under årets gång. En Lucas-fri helg, vilket innebär mycket pluggande. Det har sina goda sidor det också, men jag saknar honom så!
Jämför man för några dagar sedan så mår jag mycket, mycket bättre nu än då, men allt är långt ifrån bra. Sömnbristen är det största av mina problem just nu. Försöker lära mig att hantera stress på ett annat sätt, och tycker att det går hyfsat bra. Är rätt så stolt över mig själv, eftersom jag varit i skolan på heltid sen i tisdags (sjukhuset i måndags). Och så ska det förbli! Man inser att man missar mycket.. för mycket. Man får därigenom mycket att ta igen, och saker sjunker väldigt långt ner, för man mår bara sämre och sämre. Jag vill komma därifrån. SÖMN!
Idag hade vi kemi, biologi, matte och engelska. På kemin ligger jag inte alls efter, och det är skönt. Biologin har jag en del prov och inlämningar kvar, men sen är det klart. Just nu håller vi på med evolutionen, och det är ganska så kul. Matten måste jag räkna en hel del på nu under helgen, fram till torsdag. Engelska har jag också en del att göra i. Men jag vet att jag kommer att klara det!
Men jag vet att jag kommer klara det sämre utan folk som stöttar mig. Så trots att jag kan vara som jag är, så försök stå ut med det. Det är fram tills jag är i balans igen. Och jaa, jag vet verkligen inte hur lång tid det kommer ta, men gör mitt bästa. En dag kommer jag verkligen att tacka de som fanns vid min sida, och stöttade mig. Ni är guld värda <3.
Publicerad 2009-03-11 14:39:41 i Allmänt
Just nu känns mitt liv som en enda jävla soppa.. och god är den inte! Det känns som om allt jag gör blir fel! Visst, så har jag kännt det förr också, men inte såhär starkt. Bråk startas, och det klagas för att jag säger hur jag mår, mer kan jag ju inte göra, om jag tror att bråket faktiskt startades av den anledningen..
Skolan känns som om den kommer bli bättre igen :) och känner verkligen pepp från lärarna, och det är verkligen skönt! Värsta veckan förra veckan. Jag hade mens, bråk hemma, "flyr" till Lucas och har urinvägsinfektion.. och jaa, de vanliga sakerna också; diabetesen och stress-möget! Det känns som om där bara finns ett fåtal positiva saker i mitt liv; Lucas, mamma och min ekonomi (som för en gångs skull verkligen fungerar!)
Nu har pappa verkligen börjat bruka allvar med sina problem :) och det märks hemma! Det märktes också att det var bra att jag och han fick vara ifrån varandra ett tag, han fick tid att tänka, och jag fick tid till mig själv utan några problem hemifrån. Det enda (för mig stora) negativa som min "Lucas-vistelse" medförde, var att Balto inte går fram till mig längre.. :'(
Jag erkänner, jag mår inte alls bra längre. Min kropp är i obalans, och jag har sömnsvårigheter. Är bokstavligt talat dödstrött varje dag när jag kommer hem från skolan. Får ont i huvudet med illamående varje dag i skolan efter lunch, och jag vet inte varför! Huvudvärkstabletter hjälper inte, så koncentrationsmöjligheterna försämras :(
Jag orkar inte med att göra något på vardagarna längre, och det är då jag vill kunna göra något. För att bara sitta hemma, är inget jag tycker är kul i längden.
Det värsta just nu, skulle vara att folk "slutar upp" med mig.. det är nu jag behöver stödet som mest. Vill göra allt bra.. vill ha någon som tänker på mig, och lyssnar.
Det är såhär jag känner, i små drag..
