AcceptMeNow

Ja, det är inte många saker jag ångrar i mitt liv - och ska egentligen inte säga att jag ångrar det här heller, för jag gjorde ju inget fel... sa ju bara vad jag tyckte..

 

För inte mycket mer än 2 år sen rasade hela min värld samman. Den har aldrig rasat samman så mycket ens när det tagit slut med pojkvänner, nejdå. Jag blev av med min bästa vän. Vet inte varför riktigt, men det var väl ment to be? Min bästa vän missade många av de stora händelserna i mitt liv. När jag tog körkort, när jag förlovade mig, när jag flyttade hemifrån (på riktigt) och när jag fyllde 20. Hon har inte sett mina små katter, som jag vet att hon skulle ha älskat eftersom hon tycker om katter. På många plan var vi väldigt lika, men väldigt olika också, upptäckte jag.. 

 

Undrar fortfarande vad som hände. Var det att jag tog körkort först? Var det för att jag tog hand om pojkvännen som druckit för mycket? Vad var det? Visst, det är inte lönt att älta det, men varje gång jag tänker på henne kommer frågan Varför, upp i mitt huvud. Vi skulle alltid vara vänner, vi skulle alltid ha kul ihop. Varje Valborgsmässoafton skulle vara vår dag. Men nu finns bara ett stort, tomt, svart hål i mig - där du fanns en gång i tiden. 

 

Hur mycket jag än önskar att det inte var så, så saknar jag min gamla bästa vän ibland... men oavsett vad, så kommer det aldrig bli som det var igen. Inte ens i närheten av hur det var.

 

Ångest. 

Lättnad. 

Sorg.

Glädje.

 

Känslorna är blandade. Punkt.