Nu tänkte jag ta tag i denna bloggen igen!
Hej alla läsare! :)
Som vissa kanske märkt, har jag varit borta i 2,5 år nu, och mycket har hänt sedan dess! Tänker inte ta upp allt här, för det skulle ta en evighet att skriva allt som hänt, bra som dåligt - men i alla fall, lite kan jag allt skriva!
Idag var jag på anställningsintervju (var kan kvitta), och jag tycker att det gick lite sisådär. Var sjukt nervös! Märkte dock på facebook att jag inte var ensam om att gå på sån intervju just idag, det var faktiskt TVÅ till, så antar att det är anställningstider nu då :) Mitt CV kan ju tala för sig själv, det är inte alls dumt det!
Söker för tillfället ett antal jobb, just för att jag vill komma någonvart här i livet - inte bara stå och stampa på ett och samma ställe för evigt. Jobbet jag har för tillfället - servitris på en restaurang - är inte dåligt, faktum är att jag älskar det! Att träffa människor på det viset som jag gör där är hur kul som helst, men det är just det att jag känner att det är dags att gå vidare, kanske hitta något stadigare jobb - helst utan eller delvis utan helger.
Under hela min gymnasietid gick jag runt mycket av tiden med kraftig huvudvärk och illamående, misstänkt migrän. Inga tabletter hjälpte, och ibland var det riktigt outhärdligt! Efter studenten i somras försvann min huvudvärk helt och hållet! Tills nu, för knappt en månad sen. Det är ganska tråkigt, men fortsätter det en längre tid, får jag söka läkarhjälp för det.
Sist jag skrev, ett tag innan jag fyllde 18 (nu är jag närmare 21 än 20), så var det snack om att jag skulle flytta över till vuxen diabetesmottagningen, och det har ju inträffat! Hade först ett möte med både min sköterska och min läkare, och det gick väl bra antar jag. Sen sen var det ju bara sköterskan man skulle träffa några gånger om året, och min läkare en gång om året. Började märka att min sköterska glömde saker, och sa alltid till mig att så fick jag inte göra, och det är inte bra för mig, och jag är oansvarig och liknande saker - då fick jag nog en dag. Jag skällde ut henne (mjaa, satt och hysteriskt grät och var arg typ), sa att jag minsann skulle byta sköterska - vilket jag drog ut på att göra efter detta. Efter den händelsen blev hon snällare, hon ringde jätteofta och frågade hur jag mådde. Tills jag, nu i oktober som var, inte hade haft en tid till henne på ett helt år! (ska ha var tredje månad!) Så jag gick in till mottagningen och pratade med kvinnan i receptionen och sa att jag misstänker att min sköterska gått i pension, för jag har inte fått en tid på länge - och det visar sig att hon inte alls gått i pension, och att hon inte skickat ut tiden till mig som hon skulle. Då ville kvinnan i receptionen gå och höra med henne och fixa en tid till mig, men jag sa att jag ville byta sköterska. Så jag gjorde det, på rekommendation från en läkare där mamma jobbar. Det blev hur bra som helst! Hade det inte varit för att jag gillar min läkare, så hade jag förmodligen vänt mig till Malmö, eller kanske till och med en vårdcentral.
Jag och David har förlovat oss också sen sist jag skrev. 1 juli 2011 <3 Vi har även flyttat ihop, och skaffat två katter (Sixten och Nixi). Så ja, som ni förstår har livet fått en helt annan vändning - och det känns bra. Har även tagit mitt efterlängtade körkort, vid 19-års ålder! Och införskaffat bil nummer 1 - en Seat Ibiza -00 och bil nummer 2 - en Saab 9-5 -00. Saaben är min älskling, men skulle gärna vilja ha en Honda Civic.
Blev tyvärr en vän fattigare också förra året, och inte på mitt initiativ. "Förlorade" min bästa vän, som jag alltid skulle hålla ihop med tills jordens ända. Tyvärr blev det inte så, efter att hon, nämner inga namn, i korta drag blivit sur på mig och David när vi räddat hennes onyktre pojkvän från en eventuell död på sin första fylla - för hon var ju inte där, och han behövde inte den hjälpen. Han fick ta hand om sina egna problem själv. Men så är det, och jag är bara glad att hon visade sin "rätta sida", så att jag kunde bli av med odågan. Att hon ovanpå allt snott mitt halsband, det finns det inget att göra åt i dagens läge.
Imorgon ska jag troligtvis ut och fika med en gammal tjejkompis, träffa en annan tjejkompis och snacka allvar och lämna lakan till mina föräldrar. När jag ändå befinner mig i krokarna, ska jag nog in och hälsa på min farmor och farfar - det var ett tag sen.
Lite mindre roliga saker - man säger ju att varje klass (skolklass) har en av varje typ, till exempel en som blir känd, en som flyttar utomlands och en som är homosexuell.
Förra sommaren, 2011, omkom en kille som gick i min ursprungsklass i en olycka ute på vatten. Som jag minns honom, var han otroligt snäll alltid, skrattade ofta. Vad jag inte kan förstå, är varför unga människor måste dö. Jag kanske är dum, men när man ser dödsannonser i tidningar, så blir jag nästan.. typ.. glad (?) eller lättad (?) när det är någon äldre som gått bort. Att se födelseårtal som 1996, 1992, 1987, 1970 och liknande är inte så som världen bör ha sin gång - men ändå är det så. De äldre ska inte behöva begrava de yngre - ingen förälder ska behöva begrava sitt barn...
Ryktesvägen har jag även hört att vi har en i ursprungsklassen som ska in i fängelse, men hur sant det är vågar jag inte svara på.
Vi har minst två som hållt på med droger, sälja eller bruka - what´s the difference?
Vet inte om någon flyttat utomlands, men utanför säkra skåne är där folk som bor och går i skola.
Tror inte att där är någon som fått barn ännu.
Undrar om min ursprungsklass (högstadiet) någonsin kommer ordna en återträff? Vill man gå på den då? Däremot - gymnasiet! Om inte annat, så några rundor Laserdome hade väl inte skadat? ;)
Det närmar sig jul.. - igen. Vad ska man önska sig? Har inga idéer alls!
Men nu ska jag dra mig från datorn - kan ju inte berätta allt om mitt liv so far nu ju, då har jag inget att prata om sen ;)
